ingen ork...
Tänk vad några ord kan gör för skillnad. Kan inte sluta tänka på det. Och tårarna i hans ögon. Det är hemskt. Han om någon har ingen ork. För han orkar inte kämpa. Inte ens för min skull. Han är trött. Och det känns så hemskt. Just nu är det bara just det ögonblicket som går runt i mina tankar. Det ögonblicket när jag såg hur hans ögon fylldes med tårar och sa det där. Och han avslutade med "Ha det bra och sköt om dig". Ha det bra?! Hur fan kan jag ha det bra när jag vet att han är trött på att kämpa?! När jag vet att han är trött på livet. Men jag hade tur som fick träffa honom. Inte många får träffa sina föräldrars mor-och farföräldrar. Och han har lärt mig så mycket. Jag är säker på att M är där uppe och väntar på honom och saknar honom. Men hur ska jag orka utan honom? Vill bara ta en paus från skolan och bara få tänka. Men det går ju inte...
Idag så var det skola. Usch. Jag ville verkligen inte. Sömn har jag inte fått så mycket av heller. Men jag gick till skolan, skulle ju va med W efter. Men han orkade inte. Så gick hem och har inte orkat göra något sen dess. Bara degat. Men det är så mycket jag måste göra, men jag orkar inte. Orkar ingenting.
