arboreliusbodman

E, min älskade gammelmorfar E. Du är 85 år. Jag vet att det är mycket. Men snälla, jag ber, dig, kämpa ett tag till? För min skull? Jag klarar inte av att leva utan dig. Varken jag, farmor, A eller någon annan i släkten har kommit över bortgången av M. Så hur ska vi då klara oss utan dig? Jag sitter här och gråter och försöker skriva ner hur mycket jag älskar dig. Jag vill inte förlora dig. Jag behöver en sista dans! Du får inte lämna mig utan en sista dans till "Drömmen om Elin"! Så kämpa, jag ber dig! Idag när vi skulle åka och jag gav dig en kram fylldes dina ögon med tårar när du tittade på mig. Jag glömmer aldrig orden du sen sa. Kommer aldrig glömma. "Tänk vad tiden har gått. Och jag kommer inte få se dig växa upp till en vuxen kvinna. Jag kommer inte finnas kvar länge till. Sörj inte för länge, lev och ha kul". Du måste kämpa! Jag vill inte växa upp utan dig vid min sida! Jag vill inte! Jag vill ha dig vid min sida när jag tar studenten! Jag vill ha dig vid min sida när jag gifter mig! Det kanske är för mycket begärt, men snälla, kämpa vidare! Och innan du tar farväl, ge mig en sista dans! Som förut när du mådde bättre, varje julafton bar du upp mig i din famn. Sedan sjöng du "Drömmen om Elin" och dansade med mig. Tårarna slutar inte rinna. Jag älskar dig morfis. Så snälla, lämna mig inte, inte än!♥